Fartfyllt

Nu är jag igång!

Har fått ihop flera kapitel till rapporten och det är fint strukturerat (kan dock bli bättre) och relevant. När jag skulle skriva om Frankrikes historia när jag började så råkade jag skriva en massa om romarriket och slutade där. Igår gick jag igenom min historia bok och hittade många avsnitt om Frankrike genom historien och kunde skriva små sammanfattningar om flera händelser, från medeltiden till 1800-talet. Jag ska förkorta avsnittet om romarriket och sen är historian klar! Så bra, för då kan jag ju diskutera för varför fransmännen är som de är, som min uppgift ju delvis är. Jag ska träffa min tränare idag för fler intervjuer för resterande kapitel. Jag har satt att jag måste bli klar med alla kapitel inom två veckor, den 4:e februari, så att jag har en vecka på mig att skriva färdigt diskussion och slutsats innan inlämning av råmanus den 14:e. Jag är bara i Sverige och närheten av Växjö den 14:e februari och 4-7:e februari under hela vårterminen, så ska se till att vara mycket i skolan då. Den 14:e ska vi ha ett möte Maria Daniels o jag om just projektarbetet.

Planen

Att följa tidsplanen fungerar inte. Jag intervjuar mina vänner och tränaren för var kapitel och de är inte tillgängliga var dag, så jag måste skriva intervjufrågor för flera kapitel åt gången tills jag träffar dem, och sen skriva texten för var kapitel på en gång sen. Så att ta ett kapitel åt gången fungerar inte.

Jag åkte hem från USA precis och det var intressant att möta den kulturen, nu när man är så medveten om sin egen och den franska. På väg hem så satt jag jämte en Kanadensare på flyget som var på en affärsresa till Clermont-Ferrand. Min bok verkar vara riktad åt främst två grupper, invandrare i Sverige och svenskar som ska utomlands på affärsresor, så det passade bra att fråga denna Kanadensare, som har en liknande kultur som Sverige, hur han tycker att franska affärsmän är. Intressant var att han sa att de är högljudda, rakt på sak och aggressiva under möten, men lugna och vänliga utanför mötessalen, precis som jag har läst. Han sa också att amerikaner är mer som fransmännen i möten, vilket bekräftar att Kanadensare är mer som svenskar.

Det var ett roligt möte för han var exakt som jag socialt x) Blyg men ändå intresserad av konversationen. Hoppades att den andre skulle vara pratglad. Han lös upp när jag hade denna mer formella fråga, intervjufrågan, för den var så enkel att svara på för honom. När vi sen landade blev det pinsamt för vi visste inte hur vi skulle säga hej då, det blev något tyst pip från bådas håll typ. Sen när han träffade sina vänner så blev han supersocial igen, som jag också blir bland de som jag känner mig trygg med. Sen när han gick förbi mig igen fast med dem runt sig så kunde han säga ett starkt, och försök till coolt, hej då x) Så loligt. Hela det mötet gjorde mig så glad för jag trodde att det bara var jag som var så, men nu kan jag övertala mig om att det ligger i min norra kultur, skönt!

Så jag undrar om jag måste skriva om hela projektplanen o skriva att det inte finns någon plan, eller om jag bara skriver det i diskussionen istället. Det får bli i diskussionen känner jag spontant. Jag kan ju fortfarande använda mig av planen o ha koll på att saker borde vara klara runt specifika datum.

Hej

Status

Mja, det går sakta men säkert framåt. Jag måste lägga på ett kol dock. Jag har använt mig av historia A boken för att skriva om Frankrikes historia och jag har än så länge skrivit en massa om romarriket. Sen vet jag ju att renässansen och romantiken och franska revolutionen är viktiga pelare i den franska historian också, så jag la historian åt sidan medan jag fortsatte med fortsättningen av boken istället. Jag kommer nog att behöva förkorta min text om romarriket...

Annars har det gått bra med att intervjua mina franska vänner, jag har fått ut en del intressanta saker. Intervjuerna har jag lagt i slutet av uppsatsen, som de ska va. Dock blir de numrerade, så när jag väl ska skriva ut arbetet så får jag väl lägga dem i ett eget dokument, så att inte att rubriker o underrubriker kommer med i innehållsförteckningen. Intervjuerna blir rätt lustiga med, då mina anteckningar skrevs både på svenska och engelska. Engelska för de pratade på engelska, så det är citat, och svenska för ibland hade de så svårt med språket att de fick förklara vad de menar så att jag kunde tyda det med bra svenska ord istället. För mig är det fullt läsligt men jag förstår ju nu att man i en text faktiskt borde hålla sig till ett språk...

Bra att skriva av sig, så att man vet vad man måste ändra på.

Hej hej

Ändring av projektplanen

I ett teoretiskt arbete så skulle projektplanen stå som grund i de första punkterna i rapporten. Därmed har jag skrivit en nu bakgrund:

Den 19 november åkte jag ner till Frankrike för att utveckla mina färdigheter i stavhopp. Mitt projekt arbete handlar om kulturskillnaderna mellan svenskar och fransmän. Den är baserad på mina egna upplevelser om fransmännen, men som ett svar på punkter som boken Svenskar – Hur vi är och varför (Gillis Herlitz, 2003) tar upp. Risken finns att mina upptäcker är begränsade till en samhällsgrupp inom kategorin fransmän, som t.ex. idrottare eller stavhoppare eller att en viss person är på ett visst vis, så läsaren av denna rapport få ta det som skrivs med en nypa salt. Den som kommer till Frankrike från Sverige ska få det lättare att bemöta den annorlunda kulturen i Frankrike. 

Nej nej nej!

Nej jag gör ett teoretiskt projekt istället! Jag vill inte att någon ska se vad jag skriver och jag skulle vilja kunna gå bak några kapitel och lägga till nya upptäcker innan jag "publicerar" mitt arbete. Jag kommer att fortsätta skriva i denna loggbok, för att Charlotta ska ha koll på ur mycket jag jobbar, och jag ska försöka hålla samma tidsplan som skriven i projektplanen ändå. Jag är redan försenad en massa, men planen är generöst skriven, så det ska jag nog kunna jobba ikapp. Som naturare är jag van vid rapporter, och häftet vi fick inför PA:t beskriver bra hur den ska var uppbyggd, så det kör jag på. 

Bloggen!

Ja nu är en blogg skapad! Den kommer förändras mycket på kort tid nu, men första inlägget är skrivet :) Kapitlet "Inledning" i boken tar upp mycket om att man ska ta boken, och därmed bloggen, med en nypa salt, så det har jag sparat till inlägg nummer två. Jag håller på och skriver andra inlägget just nu, men måste avbryta för att gå iväg till träningen.

Svenskar och Fransmän

Hej hej!

Frankrike

Nu är jag ankommen i Frankrike! Efter flera veckor av förberedelser, intensiv träning och möten hit och dit om det. Och så många myror som springer runt i huvudet på mig om allt nytt här! Det är synd att jag redan ligger back i min projektplan, tanken var ju att jag skulle ha arbetat igenom två kapitel redan innan jag åkte, men istället läste jag nästan halva boken på flyget hit och kan jobba igenom kapitlena mer noggrant nu när jag sätter mig med dem.

Det var också bra att jag läste så mycket av boken innan jag kom hit, för nu ser jag ju denna nya värld med en äkta svensks ögon. De är fullkomligt galna här. Vi var på gymmet här om dagen och en adept hade en sån där Elvis Presley frisyr. Så stod vi där 3 kill adepter, Frankrikes head coach i stavhopp, tränaren, chefen över anläggningen och jag och de pratade franska och nämnde hans frisyr. Så sa chefen, en kvinna, att de har ju en sån frisyr i filmen "Grease" och alla började disco dansa helt plötsligt! Allra värst var de äldre! Väldigt speciellt och de är alltid såhär. Flera gånger om dagen när de är inne i sina franska diskussioner och brister ut i skratt så berättar de att det är sex de pratar om. Kanske inte så speciellt, men att det är tränaren som är mest delaktig i de konversationerna är konstigt. Men han säger också att han är konstig, så det är troligtvis inte riktigt franskt ändå.

Vi var på en sammankomst med landshövdingen igår, för hans insatser under OS, och då var han klart inte så galen. Och vilka underbara barn han har. De var så glada och sprang bara runt hela tiden och de behövde nästan bara ta på en av sina föräldrar för att bli glada igen när de klämt sig eller dylikt. För projektet är det perfekt att jag här har två barn i 2-5 års åldern för att de hur man uppfostrar barn här. Ett kapitel i boken handlar om hur man uppfostrar barn i olika kulturer och att studera det får man klart fram mycket om varför de vuxna individerna är som de är och mer om hur de egentligen är.

Jag ska få ner mina tankar mer organiserat i projektbloggen.

Bisou